Wow, det var ett tag sedan nu.

 

Tre år har passerat sedan sist jag skrev någonting - nästan fem år sedan jag skapade bloggen - men ändå har nästan ingenting hänt. Det känns i många fall som att mitt liv stannade upp när jag var tonåring, som att allt bara frös till och jag lever i en fantasivärld. Ibland känner jag mig som en åskådare; jag ser mig själv från utsidan och förstår inte riktig att det är min egen avskildring jag ser i spegeln, jag förstår inte riktigt att det är mitt liv som spelas ut mitt framför ögonen på mig.

 

På många sätt mår jag bättre än jag gjorde för några år sedan. Mitt självförtroende har sakta men säkert börjat byggas på igen och allt känns inte längre lika hopplöst. Eller ja, det är vad jag har intalat mig själv i alla fall. De senaste veckorna har jag börjat inse att jag aldrig riktigt har kommit över min depression; jag har ingen energi till någonting, mina intressen har trycks undan och jag kommer inte ihåg när jag senast var riktigt glad. Den är inte lika mörk och dyster som den en gång varit men har endå en stor inverkan på mitt liv och mitt välmående. Jag borde ha tagit emot den hjälp jag blev erbjuden för alla dessa år sedan. Jag önskar så mycket att någon hade släpat med den envisa, socialfobiska lilla 16-åringen till psykologen och tvingat henne genom behandlingen istället för att låta henne stänga allt ute. Jag kan i och för sig inte skylla på någon annan, men jag kan inte låta bli att undra hur mitt liv skulle ha sett ut idag om jag faktiskt hade fått hjälp; hur jag hade mått och vad jag hade gjort. Att be om hjälp i vuxen ålder känns sjukt, galet läskigt för mig och är inte någonting jag tror att jag faktiskt någonsin skulle klara av.

 

I alla fall, vikten känns fortfarande som ett av de största problemen i mitt liv hur löjligt det än låter. Tänk att en sådan obetydlig sak kan styra så mycket. Jag vet att jag skulle må så mycket bättre i mig själv om jag vägde mindre. Det stärker mitt självförtroende något enormt vilket leder till att jag vågar ta mer plats och tror mer på mig själv när det kommer till allt i mitt liv. Jag har inte vägt mig "på riktigt" på ett tag nu. De senaste åren har jag ätit "normalt" och behållt min vikt. Jag ligger väl ungefär där jag alltid legat som utgångspunkt, kanske med något kilogram extra på vågen. Usch. 55 kg ligger jag på ungefär, men nu ska jag ner igen. Hur vet jag inte riktigt. Jag kommer inte äta så sjukligt lite som jag gjort i perioder förut i alla fall, alltså 300-400 kcal per dag, men jag vet inte heller hur hälsosam jag vill vara. Detta är en så sjukt svår balansgång och jag vet inte vad jag vill; jag vill ju faktiskt inte bli "sjuk" alls egentligen, jag vill bara bli smal.

 

Kanske blev detta inlägg lite rörigt. Det jag ville få fram var egentligen bara att jag är här igen, redo att göra...ja, någonting. Det här är ju ett ämne man inte riktigt kan prata om i verkliga livet så det är väldigt skönt att ha bloggen för att få ur sig lite tankar och känslor ibland. Det är skönt att ha en plats där man kan ventilera och prata av sig, även om det bara är för mig själv.