HUr det är möjligt vet jag inte. Jag åt mindre igår än vad jag har gjort på länge, men jag tänker inte låta det störa mig allt för mycket. Trots att vikten har gått upp några gram så är min mage plattare än vanligt, och mina revben skymtas lätt under huden; alltså vet jag inte om det är min kropp som försöker vara rolig och irritera mig just nu, i vilket fall som helst är det bara att fortsätta köra.

 

Jag har inte planerat mitt matintag idag; jag har blivit så dålig på det. Grejen är den att jag, nu för tiden, får sådana extrema blodsockerfall om jag bara missar ett mål så jag äter i stort sett efter det; håller jag på att spy eller svimma trycker jag i mig någonting. 

 

Usch, det blev alldeles för mycket till frukost idag, och då menar jag verklingen alldeles för mycket. Å andra sidan kanske jag då kan låta bli att äta resten av dagen; slösar jag hela mitt dagliga kaloriintag på dagens första måltid får jag väl leva med det. Nog för att jag inte vet hur många kalorier jag faktiskt har konsumerat, men jag är verkligen äckligt mätt.

 

Idag har jag en tidig jobbdag, vilket självklart innebär att jag slutar relativt tidigt, och jag har storslagna planer att sova. Jag är så stört trött just nu och jag känner att jag verkligen behöver sova ut. Som tur är, är jag faktiskt ledig nu i helgen också så jag tänker bara ta det lungt; visserligen ska jag troligtvis övningsköra på söndag, men det är ju bara roligt.

 

Nog för att jag inte skrev någonting igår, men gårdagens vikt var 55.5. Jag var faktiskt nöjd med det; inte för att det är lågt på något sätt, men det är i alla fall bra mycket bättre än 57.5.

 

Dagens morgonvikt låg på 54.9, så neråt går det. Jag var lite orolig eftersom jag definitivt åt mer än planerat igår, visserligen kompenserade jag med att spy och gå ut på en timmes powerwalk, men man vet ju aldrig. Det var dumt gjort, det vet jag redan om. Hade jag bara hållt mig till det jag skulle äta hade det inte varit ett problem, men nu blev det som det blev och det gick ju trots allt nedåt ändå så jag ska inte gnälla. Det är bara att ta nya tag och köra på ännu bättre idag.

 

 

Hah. Hah. Nej, de vet absolut inte om att jag försöker gå ner i vikt. Förlåt, men bara den tanken känns, av någon anledning, extremt rolig just nu. Jag antar att efter flera års lögner och konstanta försök att dölja vad jag håller på med och hur mycket jag äter; mat som gömts i tröjärmar, mat som dumpats direkt i papperskorgen när ingen sett på, skålar som smutsats ner för att det ska se ut som om de blivit ätna ur, så känns det rätt så sjukt. Ja, som sagt; bara tanken att de skulle veta om det känns nästan skrattretande när jag har tagit till sådana "extrema" metoder för att hålla det hemligt.

 

Grejen är den att inte ens när jag var mindre och det var "hälsosamt" berättade jag någonting för dem; jag kände väl av någon anledning att det borde hållas hemligt. Och, om de nu visste, skulle de absolut bry sig. Det har varit en del tjat om att jag måste äta mer i det här huset, och jag vet att de har varit rätt så oroliga i perioder. Så bryr sig gör de absolut. Tyvärr...

 

Jag vete tusan vad det är för fel på mig egentligen. Upp i vikt har jag gått och det är knappt att jag ens har försökt göra någonting åt det. Jag vill inte skriva ut min vikt här; ni förstår inte hur mycket jag skäms, men jag tänker ändå berätta vad jag ni ligger på. Det är helt och hållet mitt eget fel och då får jag ta och stå för vad jag har gjort. 57.5 ligger jag på. Usch, jag ryser på riktigt. Så här mycket har jag aldrig vägt i hela mitt liv. Jag skäms över att gå ut genom dörren; jag skäms över att träffa andra människor. Jag skäms över att folk faktiskt ser mig så här.

 

Den är fan dags att göra någonting åt det igen. Så hej bloggen... Nej, men på riktigt; jag blir mer motiverad av att skriva om det jag gör och jag gillar att konkret kunna se vad jag faktiskt har lyckats med.