Hah. Hah. Nej, de vet absolut inte om att jag försöker gå ner i vikt. Förlåt, men bara den tanken känns, av någon anledning, extremt rolig just nu. Jag antar att efter flera års lögner och konstanta försök att dölja vad jag håller på med och hur mycket jag äter; mat som gömts i tröjärmar, mat som dumpats direkt i papperskorgen när ingen sett på, skålar som smutsats ner för att det ska se ut som om de blivit ätna ur, så känns det rätt så sjukt. Ja, som sagt; bara tanken att de skulle veta om det känns nästan skrattretande när jag har tagit till sådana "extrema" metoder för att hålla det hemligt.

 

Grejen är den att inte ens när jag var mindre och det var "hälsosamt" berättade jag någonting för dem; jag kände väl av någon anledning att det borde hållas hemligt. Och, om de nu visste, skulle de absolut bry sig. Det har varit en del tjat om att jag måste äta mer i det här huset, och jag vet att de har varit rätt så oroliga i perioder. Så bryr sig gör de absolut. Tyvärr...