En tjej i min klass, eller min kompis är det väl, äter inte som hon ska. Hon har i stort sett skrivit det i sin personliga blogg och för mig som håller på likadant, är det väldigt lätt att se igenom hennes lögner. Grejen är den att jag har ingenting emot att göra det här mot mig själv, men jag vill inte att andra ska göra det. Jag vill att hon ska äta! Jag vill att hon ska må bra och vara glad. Jag blir faktiskt lite ledsen när jag tänker på det. Men jag ska inte säga något, det skulle jag aldrig göra. Om jag får göra det, varför inte hon?

Det är väldigt triggande om man säger så. Jag brukade ibland äta grönsaker till lunch i skolan, men sedan hon slutade äta lunch kan jag inte göra det heller. Jag antar att jag skäms; jag vill alltid ha minst på min tallrik för har jag inte det äter jag ju för mycket. Alltså, äter inte hon, äter inte jag.

Sedan vill jag ju även vara "bäst." Det låter hemskt, jag vet, men jag kan inte låta henne bli smalare än vad jag är. Jag måste vara smalast. Jag måste äta minst.